Älska mig för den jag är

Hej bloggen!

Detta handlar förvisso inte om historia, men om ett annat ämne som jag tycker är otroligt viktigt och därför vill ta upp. Det handlar om mäns våld mot kvinnor och den tystnadskultur som finns kring detta och hur mäktiga män hålls om ryggen av starka institutioner.

Jag tror inte att någon som har tittat på dokumentären "Älska mig för den jag är" de senaste dagarna har haft ett öga torrt. I dokumentären berättar systern historien som Josefin Nilsson aldrig själv hann berätta innan hon gick bort. Historien om hur hon under flera år var i ett förhållande med en man (en känd svensk skådespelare som jag tror vi alla vet vem det är vid det här laget) som misshandlade henne fysiskt och psykiskt under tiden de var tillsammans och även efteråt.

Skådespelaren dömdes år 1998 för misshandel till villkorlig dom efter att hans tidigare fängelsedom överklagats till hovrätten. Man tog bland annat in i beräkningen att mannen var känd och att det var ett straff i sig att han inte skulle kunna visa sig ute, vid straffsänkningen.

De senaste dagarna så har detta gett uppsving åt något som kan liknas vid en ny #meetoo-rörelse där folk kräver skådespelarens omedelbara avsked från Dramaten där han jobbat och avlönats med skattepengar sedan 1970-talet. Vissa hotar med bojkott av både Dramaten och skådespelaren själv, medan andra frågar sig vad det är för idé att dra upp detta så långt efteråt. Dramaten själva går ut och tar avstånd från allt våld och trakasserier inom institutionen.

Den 30 september 1998 skrevs publicerades en debattartikel i Aftonbladet, ifrån vilken bland annat kan citeras följande:

"Den 15 september i år meddelade Stockholms tingsrätt sin dom i ett mycket uppmärksammat misshandelsmål. En känd skådespelare, anställd vid Dramaten, befanns skyldig till att ha misshandlat och hotat sin förra flickvän samt förorsakat skadegörelse av hennes egendom. Domen har väckt starka känslor hos oss."

¤

"Vi menar att Dramaten och det konstnärliga uttrycket måste ta sitt ansvar i denna fråga. Som skattebetalare och därmed finansiärer till Dramatens verksamhet tänker vi inte stillatigande se på. Som teaterkonsumenter har vi dessutom ett stort ansvar för vem vi vill se på Sveriges största teaterscen."

"Vi tänker därför i fortsättningen bojkotta alla föreställningar som den nu dömde skådespelaren medverkar i och vi tänker naturligtvis uppmana andra att göra detsamma."

Exakt samma förslag om bojkott som pågår nu gavs alltså redan år 1998, straxt efter att domen fallit. Dramaten, som alltså säger sig ha nolltolerans mot våld, kan alltså omöjligt ha missat att det föreslogs en bojkott redan för tjugo år sedan när detta först blev känt. Trots detta så har man låtit mannen jobba kvar. Jag drar härmed slutsatsen att Dramatens avståndstagande är skitsnack och att de nu snarare bara är ledsna för att de blivit påkomna om att hålla detta äckel om ryggen under alla år.

Bort med dem, hela bunten! Jag älskar kultur och tycker absolut att det ska värnas om, men tänker inte acceptera att en krona till av mina skattepengar går till kvinnomisshandlare på Dramaten eller våldtäktsmän inom Svenska Akademin. Det räcker nu!

#brinnförjosefin #älskamigfördenjagär #deträckernu #tystnadskultur #sättnerfoten

Källor:

https://www.svtplay.se/video/21549186/josefin-nilsson-alska-mig-for-den-jag-ar
https://www.facebook.com/kungligadramatiskateatern/posts/10157078912889844
https://www.expressen.se/noje/darfor-fick-skadespelaren-sankt-straff-for-misshandeln/
http://www.aftonbladet.se/debatt/9809/30/debatt.html?fbclid=IwAR3OXQMYMmwitE872kqnW_VQoWpQHGDY1MSJ-dCr4msNsx2MtOn8GvlrGAQ